Dag 005: Youtube, mon amour

november 12, 2010 § Lämna en kommentar

Jag kliver förmodligen på google-minerad mark hela tiden utan att ens veta om det. Men bortsett från det tycker jag att mitt medvetna hukande för googles korseld på nätet går ganska bra – förutom på en punkt.

Sjukt svårt att hålla sig borta från youtube. Känns som nio av tio videosnuttar på nätet är uppladdade där. Med risk för att bli tjatig så nämner Andreas Ekström i google-koden att det laddas upp 24 timmar nytt material på youtube – varje minut. Men den siffran är ju i nätsammanhang redan förhistoriskt gammal, så man får väl anta att den siffran nu är ännu högre.

Min tröst i bedrövelsen över att inte kunna använda youtube blir glädjen över att googlefolket har svårt att tjäna några pengar på tjänsten.

Monstret blöder. Knappt synligt, men ändå.

Annonser

Dag 005: Google och monopolet

november 11, 2010 § Lämna en kommentar

Dykeri Companiet hette ett svenskt företag som en gång i tiden hade ensamrätt på att bärga vrak och vrakgods längs den svenska västkusten. Mellan åren 1692 och 1831 kunde man ostört operera som ensam aktör på en säkert lukrativ marknad. Man hade monopol i 139 år.

Några mil in i landet från den skånska kust som Dykeri Companiet patrullerade på Karl XII:s tid ägnar sig google idag åt en helt annan slags vrakbärgning. På Lunds universitet, precis som på hundratals andra lärosäten världen över, kommer google in som en frälsare i nöden för skolor utan kulor.

Andreas Ekström berättar i sin bok google-koden om hur företaget röjer upp i vrakspillrorna av lärosätenas föråldrade it-system och ersätter det med sitt eget förträffliga system – helt gratis.

Gott så och säkert en välbehövlig andningspaus för skolornas ansträngda ekonomi. Men man kan ju börja undra vad som ger google rätten att sätta den svenska lagstiftningen om offentlig upphandling ur spel? Nej, så är det inte, säger i boken Joakim Nejdeby, it-direktör på Linköpings universitet, som också tagit allmosor från google.

It-systemet är att betrakta som en gåva och då kommer man runt den där jobbiga grejen med offentlig upphandling, eller vad det nu heter. Vilket Joakim Nejdeby tyckte var väldigt bra.

Men någonstans vill google förstås tjäna en krona eller två och det gör man genom att man tar betalt av företag som använder systemet, 50 dollar per användare och år. Och google räknar förstås med att studenterna vänjer sig vid googles system under sin studenttid och sedan efterfrågar det när de själva kommer ut i arbetslivet eller, ännu bättre, själva implementerar det i den organisation man chefar över efter sin fina examen.

Google jobbar alltså med metoder som varit kända och vida använda av droglangare sen urminnes tider, ja kanske redan på Karl XII:s tid. Ge folk någonting gratis tills de blir beroende, sen är det bara att börja ta betalt – rejält. För vem vet, 50 dollar/person idag kan ju lika gärna vara 500 imorgon.

Visserligen har google mycket kapital och har råd att spela den barmhärtiga samariten men vi vet ju alla att ingenting är gratis. För precis som när vi tar Eldorados misstänkt billiga kikärtor i butiken eller köper kläder till vrakpris på HM så vet vi innerst inne att någon blir lidande.

Kinesen som med sina sönderfrätta händer står och färgar dina svarta HM-jeans eller kvalitén på det som ska likna kikärtor som du hittar i din burk blir lidande.

Och när google frälser universitetsvärlden med gratis it-system blir du lidande, och alla de företagare som till skillnad från google måste följa lagar och regler blir lidande. Precis som alla de människor som säkert skulle velat ge sig in i den lukrativa vrakbärgarbranschen på Karl XII:s tid blev lidande.

I en tid när monopol är ett av de fulaste ord man kan ta i sin mun, så får google i ensamt majestät med ett hånfullt leende i skepparkransen fortsätta sin globala vrakbärgningsturné medan lagstiftare och it-direktörer, kreti och jag står bredvid med dumstruten på och applåderar så våra sönderfrätta händer blöder.

100 googlefria dagar

november 8, 2010 § 2 kommentarer

Jag anser mig vara sunt skeptiskt till nya saker. Ifrågasätter, proovar, utvärderar, tar till mig eller ratar. En dag kom google in i mitt liv. Den vitanonyma sajten med det lilla sökfönstret och de färgglada bokstäverna blev en bland flera som skulle hjälpa oss att navigera internet. Men jag hoppade aldrig riktigt på googletåget. Kände mig nöjd med Webcrawler och Evreka. Jag gjorde ett val.

Drygt tio år har passerat och långsamt har det gått upp för mig att jag inte längre har något val. Jag är google och google är jag. Snart sagt varje etta och nolla jag hoppar runt på när jag rör mig på internet bär ett litet färgstänk från google.

För ett litet tag sen började jag läsa Andreas Ekströms bok Google-koden, som tecknar den tydligaste bild jag hittills sett av företaget vars namn lyckats bli ett verb i våra ordböcker och som för barn som växer upp idag är likställt med internet. I ett av bokens kapitel berättar Ekström om hur han kommer med idén att vi ska införa en googlefri dag.

Tanken slog rot hos mig, slog sig samman med mina tankar som redan fanns där. Jag är redan den googlefria människan – så långt det nu är möjligt. För det mest skrämmande med tanken på en googlefri dag är inte att google infiltrerat våra liv så mycket att vi skulle behöva vila upp oss från dem, det mest skrämmande är att det är en praktisk omöjlighet att leva utan dem, även om man vill. Vi är google genom gmail, google maps, google chrome, youtube, picasa, igoogle, google translate och ungefär 240 tjänster till.

Jag gör aktiva val i min vardag i den mån det är möjligt. Jag googlar inte – jag söker på internet, använder inte gmail och låter bli att förföras av chromes glans. Men jag är dömd att misslyckas då jag inte ens kan namnet på en bråkdel av alla de tjänster de erbjuder.

Men de kommande hundra dagarna ska jag försöka vara hundra gånger mer medveten. Mina hundra googlefria dagar börjar nu och jag ska berätta allt om dem i den här bloggen. Ni ska få snedstegen, ahaupplevelserna, bakgrundsinformationen, våndan och glädjen.

Med mig på resan har jag min kära vän och googlekran Goo. Hon ska för min räkning frossa i google för att hjälpa mig och följa min väg genom googles sökalgoritms vindlande gångar (vilket förmodligen inte kommer bli svårt. Med tanke på att ordet google förekommer 23 gånger här (plus ett googlar, vilket gör att det nu förekommer två gånger), i ett och samma blogginlägg, så rycker det nog redan nervöst i sökalgoritmens känsliga nervtrådar).

Och även ni är välkomna med tipsen om fallgroparna, farorna och glädjeämnena som väntar mig på vägen mot googlevärldens utmarker.

Googles slogan lyder don’t be evil – jag säger don’t be google.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade google-kodendontbegoogle.